Tillbakablick,sista delen...

Och så äntligen får man barnbesked! Ett telefonsamtal som gjorde mig till tvåbarnsmamma. Overkligt! Och dagen efter fick vi korten, och då kom tårarna, en alldeles underbar liten flicka! Och hon var vår! Efter två månaders väntan åkte vi till Kina och fick vår dotter i vår famn. Tyvärr är det ju inte lika fantastiskt för själva barnet att bli adopterat som det är för föräldrarna som adopterar. Just vid själv överlämnandet menar jag. Vilken traumatisk upplevelse det måste vara. Som vi har längtat och väntat medan barnet varit helt ovetande. Och vi är främmande och luktar konstigt och pratar mystiskt.

Om jag nu skall fortsätta liknelserna mellan de båda sätten att få barn, så skulle jag vilja säga att själva resan är som en långdragen förlossning. Jag är extremt flyg- och höjdrädd men jag gjorde det, men denna gång blev det inte utan bedövning - jag fick faktiskt lite lugnande utskrivet av en förstående läkare innan resan. Jag ville inte utsätta mig, och framförallt inte mina barn för en eventuell panisk och hysterisk mamma, med tanke på hur många timmar man faktiskt skall sitta på det där planet. Men det gick faktiskt bra! Och sen åkte jag även upp i linbanan till kinesiska muren, även fast jag ogillar sådant starkt. Men jag tänkte att detta är jag skyldig min dotter, är hon född i Kina så skall jag också ha varit på Kinesiska muren, nu när jag har chansen!

Kina var fantastiskt att få uppleva, vad priviligerad jag känner mig som fått vara med om bägge dessa sätt att få barn! Jag hade till exempel annars aldrig kommit så långt som till Kina, det kan jag garantera. En helt annan kultur, ett helt annat samhälle än det vi är vana vid här hemma. Och vad härligt att få vara hemma och vara mammaledig med en tvååring. Det var ju härligt med en bebis med, men det händer ju lite mer med en tvååring, och det är en härlig ålder, som man annars ofta missar en stor del av, eftersom man oftast har börjat jobba då och gullungen tillbringar stor tid på dagis.

Och man är nu inte bara en förälder med allt vad det innebär, man är även med i ännu en gemenskap, adoptivföräldraskapet! Ännu en värld öppnar sig!