Tillbakablick del 2, IVF

Ja, sen vet jag inte riktigt vad som hände – för det hände ingenting förrän ett och ett halvt år senare. Varför det tog så lång tid det minns jag inte. Nåväl, då satt vi i alla fall vid Carl von Linnékliniken i Uppsala på informationsmöte. Eftersom vår kommun just hade tagit bort de tre gratisförsöken via IVF, fick vi bekosta kalaset själva. Vi hamnade just i en parentes, för när vi var ”klara” 6 år senare bestämdes det att barnlösa par åter skulle få tre försök gratis genom kommunen.

Nåväl, vi gjorde två försök ganska tätt. Fast jag ”medicinerade” för tre, för den första gången jag sprayade och donade blev det bara tre ägg, så det avbröts och jag fick börja om från början med starkare dos. Så när jag hade två misslyckade försök bakom mig var jag ganska mör, till både kropp och själ. Detta vet alla som någon gång gått igenom detta.

Kort beskrivning av proceduren (som den var då, nu kanske det är annorlunda): Först sprayar man med nässpray var 6:e timme dygnet runt tills man hamnar i klimakteriet. Hela tiden var jag livrädd att jag skulle glömma tiden, då fanns inga mobiltelefoner med larm som kunde ställas in, åtminstone hade inte jag någon. Klimakteriet innebar för mig en massa svallningar, av och på med kläder och täcken på nätterna – inte så där jättemysigt…sen tog man blodprov för att kolla att hormonnivån var rätt – och var den det började man att ge sig själv sprutor i magen en gång om dagen, men man fortsatte med sprayningen. Då produceras fler ägg samtidigt. Efter ett tag (8-10 dagar?) fick man göra ultraljud och kolla om det fanns några ägg. Fanns det det och de var tillräckligt stora var det dags för ägglossningssprutan och resa till kliniken. Ägglossningssprutan var läskig. Med läskig menar jag att man hade bara en hemma och den skulle tas vid en exakt tidpunkt, på kvällen. TÄNK om man skulle tappa den när man skulle dra upp vätskan in i sprutan, allt skulle ju då vara förstört! Fatta att världen skulle rasa samman då.

Nåväl, världen rasade ju samman några veckor senare, när mensen kom. DYR mens. Och då pratar jag inte om priset på tampongerna. Så när vi hade gjort dessa två försök var vi både knäckta och fattiga. Vi la det på is ett tag och gjorde ett nytt försök ett år senare. När sen även det gick åt helvete ville jag bara strunta i allt. Bestämde mig för att det fick vara bra, orkade inte fler försök.

Tjatade istället på läkaren om en titthålsoperation, hade hört att man kunde skölja igenom äggledarna med nåt så att ett ägg lättare kunde passera därigenom. Då skulle vi kanske ha en chans i några månader, innan de blev igentäppta igen. Jag fick mitt titthål, och det visade sig att en av äggledarna var så trång att den togs bort helt. Tack för den informationen när man vaknade! Den andra var trång den med men kunde kanske funka, chans fanns att bli gravid, men med stor risk för fler utomkvedshavandeskap.

Det jag minns som jobbigast med detta, var att på vårt sjukhus är gynavdelningen i samma korridor som BB. Vem är så korkad som har bestämt det? Inte någon som har haft det svårt att få barn i alla fall! Medan jag låg där hördes bebiskrik, man fick se nyblivna mammor hasa omkring med sina små plastlådor med små knyten i. Jag vill inte kalla det tortyr, men salt i såren var det definitivt!

Ett år till förflöt, och jag började så smått vänja mig vid tanken på ett barnlöst liv. Av någon anledning var inte adoption ett alternativ vid den här tiden. Maken började prata om ett IVF-försök till, bara ett enda? Han fick faktiskt tjata, för det var inte lockande att börja med detta igen. Till slut gick jag med på det.

Och det var då det fantastiska inträffade: Jag blev gravid! På riktigt! Och jag fick vara gravid i 9 månader, jag fick må som en prinsessa, jag fick njuta och förundras och uppleva det jag var skapt för, jag fick använda min kropp, och det är ingen underdrift, jag har aldrig mått bättre i hela mitt liv! Jag njöt av varje sekund. Visst var jag orolig också naturligtvis, oron följer med föräldraskapet. Men jag njöt! Jag lånade böcker, jag läste om Anna Wahlgrens Barnaboken för tredje gången (!) Jag behövde inte smyga när jag köpte Vi föräldrar. Jag lånade Att föda barn utan smärta och övade både avslappning och andning varje kväll.