Hundvalpar

Igår morse var det dags, flera dar för tidigt. Som tur var på min lediga dag. Lilla A skulle trots min ledighet vara på dagis, för jag hade en tandläkartid och dagiset har flera gånger erbjudit henne att komma på någon av hennes lediga onsdagar, då de alltid har utflykter på just onsdagar. Så det var bara att avboka tandläkarn, ringa till mormor och be henne lämna A, och sen sitta och agera stöd till den blivande modern. För själva födseln klarar hon själv, men hon är orolig och vill ha sällskap. Som tur är har vi ställt valplådan på kontoret, så jag kunde sitta vid datorn och läsa lite bloggar o lite annat smått och gott, varvat med att sitta och klappa och berömma henne.

Tre valpar blev det. Det var lite snopet då det blev nio stycken förra gången. Men de är jättegosiga och knorrar just nu så gott i lådan.

Det här börjar mer och mer likna en djurblogg, men det kan inte hjälpas.
Djuren är en stor del av vår familj, vi har både hundar och katter och jag har tidigare haft kattuppfödning. När det gäller hundarna är det ju mest mannens intresse, men när det kommer till uppfödning vaknar jag. Jag är väl lite "skruvad" men det här med fortplantning har ju upptagit en stor del av mitt liv, och det intresserar mig ännu, vare sig det gäller djur eller människor.

I går kväll var det ju Barnmorskorna på teve. Kan inte se en förlossning utan att tårarna börjar rinna. Det är ju så fantastiskt varje gång ett nytt liv "kommer fram". Vilket underbart yrke de har! Och så är det fantastiskt för alla kvinnor som nån gång får vara med om detta stora, det som vi ju är skapta för! Jag är så tacksam att jag fick vara med om det en gång. Tänker ännu ofta på det, och förundras över att jag faktiskt fått vara med om det, trots att det är nio år sedan.

Jag läser en del barnlöshetsbloggar, och känner med de kvinnor som kämpar, lider med dem och gläds med dem som lyckas. Jag känner mig som en av dem, trots att jag nu tillhör den lyckliga skara som kan titulera sig Mamma. Barnlöshetsåren suddar man inte bort, de kommer alltid att finnas där, som en del av mig.